What doesn't kill you make you stronger sägs det. Men när det gör så ont och man kan inte göra något för att få bort smärtan, känns det verkligen inte som om det stärker en utan att man bara blir svagare av det istället. Jag försöker glömma det som gör ont, men tanken tar sig ändå igenom min fasad och det är frustrerande, för jag vet inte hur jag skall kunna skydda mig mot tanken.
Ibland önskar jag att man hade kunnat vara en robot och inte ha några kännslor, men å andra sidan så måste det vara tråkigt att aldrig kunna känna kännslor heller.
Jag inser det nu, alldeles för sent.. Jag var bara ännu en spelpjäs i ditt dumma jävla spel! Hoppas du inser vad du gick miste om när du valde att åka iväg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar