Just nu har jag en väldigt jobbig tid i mitt liv där det händer allt för mycket på en och samma gång, allt här verkligen samlat ihop sig och attackerat samtidigt.
I skolan har allt som har med slutspurt tagit igång ordentligt vilket innebär uppgifter vi vart ända ett jävla ämne där läraren FÖRVÄNTAR dig allra bästa resultat, men hur fan ska man kunna fokusera på en grej när man har 20 andra grejer som skall göras samtidigt?!
Mitt i allt med skolan så försöker jag hitta lite tid för mig själv då jag befinner mig på gymmet, på helger så försöker jag alltid hitta på något roligt på kvällarna allt för att komma bort lite från skolan.
Sen så har vi en annan sak som ligger, som jag får lite dåligt samvete över.. Körskolan.... Har inte kört på lite mer än 3 månader nu, hinner inte och kommer nog inte kunna hitta tid och fokus för det förens efter studenten.
Sen har jag vänner som blir sura på mig för att jag inte hinner träffa dom så mycket som jag borde, och jag är ledsen för det. Skulle gärna dela upp mig och vara på minst 10 olika platser samtidigt men de går ju tyvärr inte :(
Jag önskar jag hade kvar den person som saktade ner mig och fick mig att fokusera på det som var viktigast för stunden, en person som drog i mig och sa stopp.
Nu har jag ingen som säger stopp till mig längre utan bara folk som pressar på mer och frågan är hur långt jag kan fortsätta så här innan min kropp säger ifrån "Hanna förihelvete sakta ner och lägg ner allt du håller på med! Du kan inte ta på dig mer nu!"
Jag har världens underbaraste klasskompisar som ställer upp och hjälper mig i skolan, utan er vet jag inte rikigt hur det hade slutat för min del.
Förlåt, nu blev det mycket text och klagomål men jag kände att jag måste få förklarat mig och nu kanske ni förstår lite till varför det sällan blir inlägg här i bloggen.
Jag kan inte riktigt räkna ut om jag ligger några steg efter eller några steg före i mitt liv, känns som allt bara slinker ifrån mig så fort jag fått tag i något bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar