Otroligt saknad

Idag är det 4 år sedan min Farmor gick bort, och de gör fortfarande ont i mig när jag tänker tanken att hon inte finns kvar hos oss. Den veckan hon låg inne på sjukhuset var mitt livs värsta vecka, att gå och hoppas att hon skulle klara sig fast man innerst inne viste att hon levde sina sista dagar.
Jag ville inte inse att jag skulle förlora en person som betytt så mycket för mig genom min uppväxt, den tanken ville man inte tro på. Men den 10 december 2007 så fick vi ett samtal på kvällen från pappa att hon hade tagit sitt sista andetag.
Har aldrig tidigare upplevt något som var så jobbigt som det. Jag trode inte ens att jag skulle fixa att gå på begravningen för jag måde så psykiskt dåligt. Men insåg att jag skulle ångra mig senare om jag inte skulle gått.
Tror inte någon kan förstå vilken smärta jag kände den dagen då jag klev in i kyrkan och fick se hennes kista så där, från den studen grät jag oavbrutet tills jag kom hem och stängde in mig i mitt rum och fick samlat tankarna.

Du är så otroligt saknad!

"Tack för allt du oss har skänkt,
för oss du strävat,
på oss du tänkt, ditt goda hjärta,
ditt goda sinne,
Hos oss skall leva i tacksamt minne" <3