Idag har de vait en väligt konstig dag, varit jätte trött hela dagen men mamma sa att de kan vara en del av chocken från igår..
De som hände igår var att vi krockade med en lastbil när vi skulle till bilskolan för att gå den där handledar kursen.
när vi kommer från saltholmen och ska ner på leden vid kungssten så ser jag en lastbil tänker " fan va snabbt den kör" vi kommer ner från backen och hinner köra kanske 10 meter sedan *PANG* han kör in i oss på vänster bakhjul och de gör att vi snurrar ett halvt varv och hamnar framför lastbilen och han putter oss framför sig i ca 100-200 meter innan vi får stopp. Hade han kört några meter till hade vi kört in i en skylt och då hade vi slungats över ett staket.
När jag titta ut genom "mitt" bilfönster ser jag bara lastbilens front och jag tänker nu dör vi, vi kommer dö, jag skriker. Får för mig att jag måste försöka komma där ifrån och sätter handen på knappen till bilbältet men kommer på att jag inte ska knäppa loss mig ifall bilen skulle börja volta. under detta så hör jag min syster skika till mamma att hon skulle luta sig mot henne så hon inte skulle bli mosad efter som lastbilen tryckte mot våran vänster sida..
Jag har aldrig i hela mitt liv varit så rädd! Man inser inte hur jävla läskigt de är att vara med om en krock förens man sitter där och inte kan göra något eller komma någonstans, de ända man kan göra är att bara hoppas på de bästa. denna gången hade vi väldigt tur för ingen blev skadad.
Sedan när vi hade kommit ur blien och samlat oss lite ser vi en annan bil stanna och de kommer en kvinna fram till oss för att titta så allt var okej så att vi måde bra, och jag kan säga att de lugnade ner en lite när man insåg att man faktiskt var okej, att alla var okej.
polisen sa att vi blev träffade på det absolut de bästa stället hade han träffat längre bak hade de inte gått lika bra.
jag fattade först inte vad som hände, för först kändes det som att vi bara körde i ett gupp eller någon, men se svängde ju hela bilen runt och där satt vi.
Tack till den kvinnan som kom och lugnade ner oss igår, kan ju säga att de hjälpte! Tack!
Säger som min syster skrev på facebook.
Ta vara på de du älskar, de kan försvinna på ett ögonblick.. Igår fick jag mig en ordentlig tankeställare......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar